Jag har alltid varit en tjej som tänkt o tyckt att jag är spontan, anpassningsbar och lagom impulsiv. Jag har förpestat tidiga morgnar och strukturen i ett åtta-fyra skolliv och tyckt att de dagar jag får skapa helt själv är de bästa, har alltid trott att det är när ingen dag är sig lik som jag mår som bäst. 

 

Men det är nu, nu de senaste månaderna när ingen dag har varit den andra lik och när ovissheten har varit lika självklar som kalla anka på julafton som jag har insett att jag, trots allt behöver rutiner för att må bra. Att struktur o rutin inte endast är negativt utan att de egentligen är grundpelare som man bygger vidare på, att med rutiner som grund för sin vardag, kan man och orkar man skapa de där guldkornen som gör att varje dag ändå inte är den andra lik. Ska till och med försöka slänga in ett o annat träningspass i rutinen, har nämligen hört att det också ska få en att må prima.