Det citatet hittade jag på min fina vän Felicias blogg (som förövrigt upptäcker allt vad världen och framförallt Asien har att erbjuda nu, så in där o kika om ni vill längta lite till varmare breddgrader) som något så fint sätt beskriver efter-studenter-månaderna så bra. 

 

Jag skulle kunna skriva en så himla lång uppsats om alla känslor, alla beslut och alla upp och nedförbackar som livet efter den 11 juni har bjudit mig på. Det har varit fel beslut, rätt beslut, impulser, känslor som totaländrar riktning ungefär varannan minut och drömmar och vägval som slängs fram och tillbaka medan känslor härjar från kant till kant. 

 

Men på ett sätt så är det så himla fantastiskt också, att vi har så många val att välja och så många vägar att ta. Det är egentligen ett oerhört privilegium att jag sitter i soffan en torsdagskväll och funderar, tänker och grämer mig över vilket land jag vill bege mig till i höst - om det är England, USA eller Australien som ska bli mitt offer. Men ändå, trots det fantastiska privilegiumet så är det på något sätt nu som jag ska ta ett avstamp på riktigt som om än på ett litet sätt men ändå definierar framtiden. 

 

Men även om framtiden och alla dess val kan göra mig rädd för vad som ska ersätta tryggheten så gör den också en modig när vanor bryts och nya rutiner skapas. Det är ju nu som vi ska skapa början av våra liv, där friheten är som störst och drömmarna som viktigast. Så nu gäller det bara att våga, att våga hoppa ut i ovissheten och osäkerheten och bara lita på att fallet kommer bygga vingar som klarar av framtidens alla utmaningar.