När jag tänker efter så finns det nog inget ord som beskriver månaderna efter studenten så bra som velighet, beslutsångest och ovisshet. Ska jag plugga, ska jag jobba, ska jag resa, ska jag.. ja, listan kan göras längre än vad Sverige är avlångt. 

Man vet aldrig i förväg om valet var rätt och magkänslan är den enda riktiga riktlinje man har. 

På något vänster så valde jag ovissheten framför tryggheten efter att ha valt tryggheten framför ovissheten. Jag pluggade en termin på en linje som verkligen inte var jag, så jag stannade upp, tänkte till o insåg att ingen tid är värd att spendera på något som bara känns pliktartat o tråkigt. 

Så vecka tre är det sista som lärarutbildningen kommer att se av mig innan jag kastar mig handlöst ut i ovissheten av kanske en deltidskurs i webbdesign varvat med jobb eller bara ut, ut på riktigt. Att leva en dag i taget och faktiskt lära mig att livet aldrig kommer vara planerat utan bara fullt av förändringar o förhastade beslut. Så ja, det ska jag lära mig i vår, jag ska lära mig att vara spontan o jag ska lära mig att älska förändring.

För jag tror minsann också att det kommer bli den bästa våren på mycket, mycket länge.