Jag har alltid varit en tjej som tänkt o tyckt att jag är spontan, anpassningsbar och lagom impulsiv. Jag har förpestat tidiga morgnar och strukturen i ett åtta-fyra skolliv och tyckt att de dagar jag får skapa helt själv är de bästa, har alltid trott att det är när ingen dag är sig lik som jag mår som bäst. 

 

Men det är nu, nu de senaste månaderna när ingen dag har varit den andra lik och när ovissheten har varit lika självklar som kalla anka på julafton som jag har insett att jag, trots allt behöver rutiner för att må bra. Att struktur o rutin inte endast är negativt utan att de egentligen är grundpelare som man bygger vidare på, att med rutiner som grund för sin vardag, kan man och orkar man skapa de där guldkornen som gör att varje dag ändå inte är den andra lik. Ska till och med försöka slänga in ett o annat träningspass i rutinen, har nämligen hört att det också ska få en att må prima.

Igårkväll när jag kom hem, läste jag denna artikeln medan tårarna rann ner för mina kinder samtidigt som jag förundrades och fasinerades av vilka fantastiska människor som det finns. Hur lätt en händelse, hur stor eller liten den än må vara, ger en nya perspektiv o insikter om hur skört livet är.

 

Läs den - för detta är en berättelse som är värd att berättas om och om igen. En berättelse som förändrar allt, flera gånger om. 

 

 

Det citatet hittade jag på min fina vän Felicias blogg (som förövrigt upptäcker allt vad världen och framförallt Asien har att erbjuda nu, så in där o kika om ni vill längta lite till varmare breddgrader) som något så fint sätt beskriver efter-studenter-månaderna så bra. 

 

Jag skulle kunna skriva en så himla lång uppsats om alla känslor, alla beslut och alla upp och nedförbackar som livet efter den 11 juni har bjudit mig på. Det har varit fel beslut, rätt beslut, impulser, känslor som totaländrar riktning ungefär varannan minut och drömmar och vägval som slängs fram och tillbaka medan känslor härjar från kant till kant. 

 

Men på ett sätt så är det så himla fantastiskt också, att vi har så många val att välja och så många vägar att ta. Det är egentligen ett oerhört privilegium att jag sitter i soffan en torsdagskväll och funderar, tänker och grämer mig över vilket land jag vill bege mig till i höst - om det är England, USA eller Australien som ska bli mitt offer. Men ändå, trots det fantastiska privilegiumet så är det på något sätt nu som jag ska ta ett avstamp på riktigt som om än på ett litet sätt men ändå definierar framtiden. 

 

Men även om framtiden och alla dess val kan göra mig rädd för vad som ska ersätta tryggheten så gör den också en modig när vanor bryts och nya rutiner skapas. Det är ju nu som vi ska skapa början av våra liv, där friheten är som störst och drömmarna som viktigast. Så nu gäller det bara att våga, att våga hoppa ut i ovissheten och osäkerheten och bara lita på att fallet kommer bygga vingar som klarar av framtidens alla utmaningar.