24 december o julafton. 

 

Det betyder morgonklappar o familjefrukost, grötlunch o mormor med kusiner, kalle anka med julgodis o glögg, paketöppning med tomte o glada tillrop, för mycket o för god julmat med samma sällskap och mera godis o sällskapsspel. 

 

Här är tre bilder från idag.

 

Idag har jag vaknat i ett städad rum, gått på en föreläsning om barnlitteratur, skrivet en presentation om pippi långstrump på engelska och hetssprungit in på Vila för att prova en alldeles för fin plisserad kjol medan jag stressasde i mig lunchen. 

 

Men jag har också suttit i Christines kök, druckit mängder med te, ätit ännu fler av hennes mammas pepparkakor och pratat om vår gymnasietid, framtiden, vänskaper, drömmar, förhållanden, engagemang o feminism.

Så fint att få umgås med vänner som egentligen bor 50 mil bort. 

 

 

ikväll satte jag upp en världskarta på min vägg, i mitt rum som tillsammans med en canvas med afrikanska, fina barn o tavlor som säger att så länge som jag följer hjärtat så kommer jag nå hur långt som helst - tillsammans är det den viktigaste väggen i mitt rum för jag totalälskar världen, alla platser jag aldrig sett och alla människor jag aldrig mött- det föder en längtan efter att se mer, att se större saker o att få ta del av allt det fantastiska som vår värld är. Med det menar jag inte att alla undangömde skatter som utgör världen på något sätt bara är en dans på rosor utan bara att vackra platser, härliga kulturer o öppna människor tillsammans med fattigdom, slum och farliga djur gör det så mycket mer fantastiskt. 

 

Jag har en längtan efter att få se världen, att få bli en del av den, att få ta del av andra kulturer o att på riktigt få känna att vi alla tillsammans är byggstenar av det som utgör hela vår existens. 

Jag tänker tillbaka på dagarna när jag för första gången såg ett land i mitten av Afrika där fattigdomen var lika självklar som ikea. När jag fick leva i en kultur som andades annorlunda, där Hukuna Matata var meningen med livet o där vilda djur fick gå fria. När jag mötte människor som skrattade av glädje även om livets orättvisor hade slått dem på käften några gånger extra. Eller bara faktumet av att det på ett dansgolv, på andra sidan jorden fanns fyra tjejer, alla med olika kulturer, olika nationaliteter och bakgrunder som tillsammans dansade, sjöng och lyfte händerna till tonerna av waka waka.  

 

Jag vill känna det igen. Känna den bultande passionen för ett land som inte är mitt eget, att få upptäcka allt som jag ännu inte sett och att få ta in många, många fler platser, så att de blir en större del av mig o så att jag blir en större del av den. Jag vill andas hela världen och låta alla intryck bli en del av den jag är. 

 

 

När jag tänker efter så finns det nog inget ord som beskriver månaderna efter studenten så bra som velighet, beslutsångest och ovisshet. Ska jag plugga, ska jag jobba, ska jag resa, ska jag.. ja, listan kan göras längre än vad Sverige är avlångt. 

Man vet aldrig i förväg om valet var rätt och magkänslan är den enda riktiga riktlinje man har. 

På något vänster så valde jag ovissheten framför tryggheten efter att ha valt tryggheten framför ovissheten. Jag pluggade en termin på en linje som verkligen inte var jag, så jag stannade upp, tänkte till o insåg att ingen tid är värd att spendera på något som bara känns pliktartat o tråkigt. 

Så vecka tre är det sista som lärarutbildningen kommer att se av mig innan jag kastar mig handlöst ut i ovissheten av kanske en deltidskurs i webbdesign varvat med jobb eller bara ut, ut på riktigt. Att leva en dag i taget och faktiskt lära mig att livet aldrig kommer vara planerat utan bara fullt av förändringar o förhastade beslut. Så ja, det ska jag lära mig i vår, jag ska lära mig att vara spontan o jag ska lära mig att älska förändring.

För jag tror minsann också att det kommer bli den bästa våren på mycket, mycket länge. 

 

 

O ibland så önskar jag att jag var lite säkrare, lite snyggare och lite bättre på matte.

 

Jag har världens fobi för leksaksdjur och skulle förmodligen få en hjärtattack om jag såg en levande orm i verkligheten. 

 

Jag tänker alldeles för mycket o önskar allt för ofta att jag var någon annan. Men så älskar jag politik, engagemang o att drömma om en verklighet som inte finns men däremot så tror jag att Gud finns.

 

Jag är en nattugla med vidrigt morgonhumör som älskar att springa runt i halsdukar oavsett väder. Jag är otålig, osäker och ganska naiv. Jag romantiserar det mesta i efterhand, är oerhört velig o är ofta svår att leva med.