Ett hjärtas reflektioner

struck by love

04
Mar

2014

Det finns så många stunder, så många stunder som hjärtats kopp rinner över. Så många stunder som mitt hjärta fylls av kärlek, så mycket kärlek för de som omringar mig, här och nu. Jag gråter lyckotårar över hur mycket kärlek som finns här, i den här platsen, över hur mycket kärlek ett begränsat antal människor kan skapa.

Det finns människor här som har fått mitt hjärta att slå volter, flera gånger om. Människor vars ord, vars kramar ger hopp, ger glädje, visar på den kärlek som lever inom oss. Varenda människor här är fantastisk, varenda en är unik och varenda en gör mina dagar till en bättre upplevelse tack vare deras existens.

Det är en fantastisk plats och äntligen så är det en trygg plats. En trygg plats där jag har funnit trygga människor, mina trygga människor, i vars famnar mitt hjärta kan vila. Låt mig berätta några historier om varför mitt hjärta dansar salsa till varje andetag. Om hur sårbarheten hittade vänner på andra sidan jorden, om hur människor som jag endast känt i lite mer än en månad har fått delar av mitt hjärta, nycklar in till min själ, hur dem har förtjänat tillgång till mina känslor.

Det finns en tjej, en fantastisk sådan. Vi hittade varandra redan från början, förlitade oss på varandra, drog oss till varandra, ville finnas där för varandra. Hon är en välsignelse bortom ord. Vi har gråtit, vi har skrattat och vi har funnit tröst i varandras sårbarhet. Vi springer efter varandra i stunder av tvivel och förtvivlan, håller oss ansvariga för varandra. Håller efter varandra i det som är litet så väl som i det som är stort. Vi delar shoppinglistor, går genom regn för att handla glass tillsammans en onsdagkväll och skrattar åt samma humor men vänskapen når också så många fler djup än så. Vi delar bitar av samma historia, kommer från samma bakgrund, grundar oss på samma tankebanor. Vi sitter vid köksbordet och pratar, delar tankar om livet, om kampen i att förstå sitt eget livs värde, kampen i att grunda sig i Guds kärlek. Vi finner så mycket liv i varandra, får så mycket utbyte av varandra. Vi älskar och blir älskade av varandra, grundar vår vänskap på något djupare än att vi säger ’palmtree’ varje gång vi känner igen oss i varandra.

Sedan finns det ännu en tjej, ännu en fantastisk sådan. Hon är allting som jag inte är, två personligheters motsats. Hon använder slang i varannan mening, är en jeanstjej och kan spela fler instrument än vad jag kan räkna till och sjunger som en ängel. Men hon är också så mycket djupare, så mycket mer än att hon skrattar åt alla skämt eller hennes iver att lära sig svenska. Hon bryr sig så innerligt, älskar människor så genuint. Hon gör små saker, säger små ord men de har en så mycket större betydelse än vad hon någonsin kunde ana. Hon vet förmodligen inte att varje gång hon vill lära sig ett nytt svenskt ord så dansar mitt hjärta eller att när hon kommer till där jag sitter och vi pratar en stund om innerliga saker och så frågar hon om jag vill be med henne för hur outreach-teamen kommer se ut. Och hon vet inte om det men när hon ber om att vi ska hamna på samma team så gråter vartenda cell av tacksamhet. Hon är inspirerande, så genuin, en sådan glädjespridare. Hennes skratt, hennes humor, hennes energi får hela omgivningen att garva. Det är inspirerande att höra dina ord, de håller så mycket visdom men också så mycket kärlek. Få ord kan beskriva den glädje som hon sprider, den kärlek som hon delar, den tryggheten som hon ger, den närvaron som får mig att känna mig trygg på en plats som är mil bort ifrån vad jag håller om.

Det finns så mycket kärlek här, så många vänskaper som byggs för att bygga oss starkare. Det finns så många historier som jag skulle kunna berätta, som många vänskaper som jag vill dela med mig av, som jag vill visa världen.

Det finns inte riktigt ord att beskriva hur mycket dessa människor kommer betyda för mig när vårt äventyr går mot sitt slut, det äventyret som knappt har börjat än. Men mitt hjärta längtar efter att få spendera tid, att få investera tid i människor som får mig att känna såhär, som får mig att känna kärlek, trygghet och vänskap när ens värld vänds upp och ner. Och här nedan följer en liten, liten del av alla de människor som utgör en så stor del av mitt liv just nu:

Photo cred: Grace Clarke

K O M M E N T E R A (0)
Hjärtats penna, Livet i Florida

En vacker tid

01
Mar

2014

Det finns inga ord som kan beskriva tiden jag lever i nu, jag hittar inga ord som kan göra livet rättvisa, det livet som är nu. Det är en vacker tid, livet är skört men lärorikt. Murar rivs och byggs upp igen, jag rivs ner för att byggas upp igen. Det är inte farligt, det är inte hemskt men det är intensivt. Intensivt att spendera så mycket tid fokuserad på andlig strid, att utmana hjärtat att känna mer, utmana själen att agera mer.

Men det är en vacker tid. Det är en tid att lära av, en tid att växa i. Men det är också en trygghet att växa från, att växa tillsammans med människor som har ögon satt på samma mål. Vi förenas i sårbarhet, växer tillsammans, utmanar varandra att vidga vyer och öppna hjärtan. Vi vilar på varandras axlar, låter tårar bilda pölar i varandras knän. Vi visar sårbarhet för varandra, visar de delar som vi gömmer för alla andra som inte ser oss, lever med oss alla dygnets timmar. Det är en utmaning att inte gömma sig, att inte rymma iväg, att inte stänga in sig i sig själv utan att istället ta tillvara på gemenskapen, att låta oss finnas där för varandra.

Det är en tuff tid. Det är en tid av förändring, av förbättring, en tid av ständiga utmaningar. En tid att lämna allt vad trygghetszon betyder och våga ta nya steg ut i vad som kommer bygga upp nya delar av ens karaktär, av ens personlighet. Att våga ta steg tillsammans, steg som bygger upp, steg som drar oss närmare.

Jag tycker inte om förändringar, tycker inte om att förändras, tycker inte om att vända upp och ner på min egen värld, tycker inte om att ändra beteenden, tycker inte ens om känslan av att brytas ner för att byggas upp till något större, något bättre. Det är intensivt och det är inte bekvämt. Men livet kräver det, det här livet kräver det. Att växa i sig själv, att ge sig själv tillåtelse att tillhöra gemenskapen, att inse att Gud älskar en lika mycket idag som han gjorde igår är svårt för en som definierar sig med prestationsångest. Det är en kamp att våga gå ut i ens rädslor, att inte låta dem definiera dem, att inte låta dem stoppa en, att inte gömma sig bakom dem.

Men hur svårt det än är att acceptera förändring, att låta sig förändras, att låta sig växa till en bättre version av sig själv så finns det ingen annan plats som jag hellre hade gjort det på. För även om tårarna rinner så ler hjärtat när vi förenas i sårbarheten. När deras leenden visar på kärlek och glädje. När en, även om klockan är för mycket, slänger sig i min säng frågar hur det är, hur jag mår och hur den handlingen ger henne öppna dörrar in till stängda rum. Hur sårbarheten fördjupar relationer, lär oss att lita på varandra, lär oss att vara beroende av varandra. Eller när någon annan tvingar mig ut på en promenad för att ibland är det bara ett byte av omgivning som behövs för en stund. Det krävs inte mer än en kram, ett skratt, en handling av kärlek för att påminna mig om att det här är den rätta platsen, att det här är platsen där du kommer brytas ner för att byggas upp men att det här också är platsen där du aldrig behöver känna ensamhet utan en plats där kärlek och vänskap kommer ge nytt liv, ett liv som du aldrig tidigare gar upptäckt.

Igår log själen och hjärtat skrattade när vi låg fyra tjejer och skrattade framför en datorskärm. Vi skrattar och ögonen lyser av kärlek, av genuin glädje. Och en annan kommer in, lägger sin rygg mot min och vi skrattar tillsammans, bekräftar varandra och mina ögon tåras av att det finns sådan närhet, sådan kärlek i gemenskapen.

Det finns tuffa stunder, stunder där förändring gör ont men det finns också stunder som dessa, när hjärtats kopp rinner över med den vänskapen, med den tryggheten som vi kan finna i varandra. Och det är i stunder som dessa som vi vet att vi är oss själv, när vi vet att vi har en lång väg att vandra men att vi också förstår att vi får vara till för varandra, att det är hans gåva till oss.

Och få stunder är vackrare än dessa, när vi älskar varandra som ett svar på att han älskar oss så mycket mer.

K O M M E N T E R A (0)
Hjärtats penna, Livet i Florida