Idag steg jag upp tidigare än på länge. Var på stationen strax efter åtta och trotsade rysskylan för att prata framtid, fina minnen och kramas hårt och länge med bästa bästa, Felicia. Min bästa gymnsiekompis som jag träffade senast för fem månader sen, när hösten var ett stort kaos och hon precis skulle till Indien. Men idag hann vi kramas, prata och drömma lite mer innan hon försvinner i nio veckor för att se ännu mer av världen.

 

Hon är sprudlande, spännande och fantastisk. 

Alltid glad, skrattar så fint och inspirerar alltid.

Med henne mår jag alltid bra.